Batteriet bakom elbussen - en möjlighet och en utmaning

LFP-batterier (litiumjärnfosfat) lyfts ofta fram som ett tryggare och mer hållbart alternativ i elbussar. De är robusta, har lång livslängd och innehåller inte vissa konfliktmineraler. Samtidigt kräver produktionen mycket energi, och tillgången till material är ofta beroende av globala leveranskedjor.

– Den största skillnaden mellan batterier i bilar och bussar är storleken. En buss förbrukar ungefär fem till sju gånger mer energi än en bil. Därför behövs också större batterier för att klara driften, men räckvidden är ungefär densamma, säger Ema Ceco, Head of Electrification, Nobina.

LFP-batterier är generellt billigare, något säkrare och har längre livslängd än NMC-batterier (nickel-mangan-kobolt). Men vilken typ av batteri som sitter i bussen avgör fordonstillverkaren.

– Alla batterier har flera inbyggda säkerhetsnivåer. I dag sitter de oftast på bussens tak vilket gör att de påverkas mindre vid en kollision. Nu går utvecklingen mot strukturella batterier som integreras i chassit, men även där finns skyddande konstruktioner, säger Ema.

Även om LFP-batterier inte innehåller kobolt och nickel, kan litium och grafit också påverka miljön vid utvinning, till exempel genom stort vattenuttag och påverkan på ekosystem.

– En annan viktig fråga är återvinning. EU:s uppdaterade batteridirektiv innebär att material ska kunna spåras, till exempel via batteripass som visar var råvarorna kommer ifrån, säger Jenny Karlsson, Head of Sustainability. En större andel material, som litium, ska kunna återvinnas, och nya batterier ska delvis innehålla återvunnet material.

Batteritillverkningen står för en stor del av en buss totala klimatpåverkan. Produktionen leder ofta till stora koldioxidutsläpp, särskilt eftersom den till stor del sker i länder som använder mycket fossila bränslen. En stor del av batteritillverkningen och förädlingen sker i Kina.

– Det finns planer på att öka batteritillverkningen i Europa för att minska beroendet av Kina. Men utvecklingen går långsamt. Det är dyrt och tar tid att bygga upp både kunskap och produktion, säger Ema.

En annan viktig fråga är att förlänga batteriers livslängd, till exempel genom att använda dem som stationära energilager för reservkraft vid depåer.

– Det pågår redan projekt där gamla bussbatterier används för att lagra billig el som sedan kan användas när elen är dyrare, säger Ema.

Så elbussens batteri är både en möjlighet och en utmaning. Tekniken minskar lokala utsläpp, och med nya lösningar inom återvinning, spårbarhet och produktion utvecklas förutsättningarna snabbt.