Du kan även ta del av innehållet här:

"Arbetsförmedlingens och branschensbedömning är att behovet av yrkesförareuppgår till tiotusen personer per år."

Den tillträdande regeringen har många växande problem att lösa. Ett av dem är utanförskapet på svensk arbetsmarknad, inte minst bland utrikesfödda. Ett annat är bristen på personal inom transportbranschen. Mycket talar för att Arbetsförmedlingens upphandlade ansvar för yrkesutbildningar behöver ses över och göras om.

Trots att Arbetsförmed-ingen har ett tydligt regeringsuppdrag att motverka långtidsarbetslöshet går utvecklingen åt fel håll. Enligt instruktionen ska myndigheten prioritera de som befinner sig långt från arbetsmarknaden och bidra till att öka sysselsättningen på lång sikt. Ett bevis på Arbetsförmedlingens misslyckande är att myndigheten har upphandlat en utbildningskapacitet som skulle kunna innebära närmare 2 500 nya yrkesförare årligen till bussbranschen och närmare 2 900 nya yrkesförare årligen till lastbilsbranschen. Detta motsvarar cirka 50–60 procent av det totala nationella behovet.

Efter tio veckor med tester i maj 2022 var endast 85 deltagare klara till bussförarutbildningen. För lastbilsförarutbildningen var efter 5 veckor med tester endast 50 deltagare klara för utbildning. Samtidigt har den upphandlade utbildningsleverantören stått redo med en total kapacitet för nästan 950 deltagare. Även vi i branschen har tagit ansvar genom att skapa egna förarutbildningar.

Resultaten kan inte ses som något annat än ett misslyckande.Här behöver våra folkvalda tänka i nya banor för att hitta en fungerande väg framåt. En sådan skulle kunna vara ett auktorisationssystem för yrkesutbildningar i Sverige med en ersättning som följer färdigutbildade elever som går vidare i arbete. På så sätt skulle branschen själv kunna överta ansvaret för det staten idag inte klarar.

Det är avgörande att dessa utbildningar såväl ökar volymerna skyndsamt och görs permanenta på lång sikt, eftersom ingenting tyder på att behoven av yrkesförare minskar framöver. Annars finns risk för allvarliga störningar i samhällskritiska funktioner, som persontransporter och viktiga leveranskedjor.

Samtidigt måste vi från transportbranschen vara ödmjuka inför det faktum att vi uppenbarligen inte lyckas attrahera och behålla den kompetens vi behöver. Här finns sannolikt utrymme för förbättring från vår sida, men vi behöver hantera dessa utmaningar tillsammans med ansvariga myndigheter för att komma framåt.

Behovet av nya yrkesförare i Sverige är mycket stort. Arbetsförmedlingens och branschens gemensamma bedömning är att behovet av exempelvis bussförare och lastbilsförare uppgår till 10 000 personer per år. Dessa behov är starkt sammankopplade med Sveriges förmåga att upprätthålla väl fungerande persontransporter och samhällskritisk varuförsörjning.

Även svensk färdtjänst går på knäna. I en undersökning bland 85 procent av de verksamma taxiföretagen i Sverige framträder ett behov av 7 000 nya taxiförare för att klara av efterfrågan på transporter. På flera håll i landet har barn och vuxna med särskilda behov blivit lidande av att färdtjänst, skolskjuts och omsorgsresor har återkommande problem med förseningar och inställda turer. Lägg därtill mekaniker och annan behörig personal. Sammantaget saknas över 20 000 personer inom våra olika transportgrenar.

Svensk transportmarknad står med andra ord inför ett stålbad. I förlängningen innebär det stora risker för försenade leveranser, stillastående persontransporter och skenande priser i svensk dagligvaruhandel.

Omvänt finns alla chanser att förbättra matchningen in på svensk arbetsmarknad. Få branscher har så goda förutsättningar att bidra till integration genom sysselsättning, och gör så redan idag, som transportbranschen. Här finns goda möjligheter till ett samhällsviktigt arbete med kollektivavtalsenlig lön över hela landet.

I kombination med friheten som många transportyrken innebär gör det att många människor, i alla åldrar och med olika bakgrund, söker sig till jobb på svenska vägar. Men vår näring arbetar i motvind. Den tillträdande regeringen borde omedelbart bjuda in till samtal om hur transportbranschen kan jobba tillsammans med berörd myndighet för att snabbt avhjälpa en alltmer akut brist och förbättra integrationen av utrikes födda.

• Martin Pagrotsky, vd, Nobina Sverige
• Anna Höjer, vd, Transdev Sverige
• Jan Kilström, vd, Keolis Sverige
• Johan Lindgren, vd, VR Sverige