Närvarande gruppchef hjälper förarna att göra sitt bästa

Hon har ett brett personalansvar för 117 personer, och att se till att samtliga förare gör sitt allra bästa ser hon som sin främsta uppgift.

– Det är min coachande och uppmuntrande del i arbetet. Det är ganska många krav på en förare i dag. De har inte så mycket tid mellan körningarna längre, och det kan bli stressigt, men jag vill hjälpa dem att hitta en balans utan stress men att de samtidigt utför sitt arbete väldigt bra, säger hon.

Pia har alltid tyckt att det är kul att köra. Tidigare har hon kört både lastbil och transportbil. Därför var steget till bussförare inte långt.

– Jag är stolt över att vara yrkesförare och det kändes bra att skaffa fler bokstäver i körkortet.

Under en period utgick hon från Täby och turerna gick då ofta mot Norrtäljes öar, vilka på den tiden var mer avskurna platser. Då kunde det hända att hon fick hjälpa till med mer än att bara köra människor.

– Det var jätteroligt med den tidens sociala ansvar. Till exempel kunde den lokala handlaren behöva hjälp med en leverans av dags- eller kvällstidningar. En gång hade jag med mig hönor i en bur som skulle fraktas till någon.

Då kände hon sig alltid trygg, även när hon körde nattbuss. Hon beskriver hur samhället och förutsättningarna för bussförare sedan dess har förändrats. Om hon då sa till någon att betala för sin biljett så gjorde personen det – annars fick den kliva av.

 – Man bråkade inte med den som skulle ta en hem. Nu har hela samhället förändrats. Man vet inte vad som kan hända. I dag säger vi till våra bussförare att vi ska erbjuda kunden att göra rätt för sig och betala, men vi säger också att de ska undvika att hamna i hotfulla situationer. Säkerheten går alltid först.

Under en period arbetade Pia som grafisk formgivare och kommunikatör på en inhousebyrå på Posten och körde då buss under helgnätter. Hon tog dock paus från bussyrket i några år, men när hennes avdelning på Posten lades ner på grund av nedskärningar stod hon som 50-åring utan sysselsättning.

– Det var inte lätt att få ett jobb i samma bransch i den åldern. Men eftersom jag tycker om mötet med människor och att köra buss så sökte jag mig till föraryrket igen.

Samtidigt som hon tycker om att köra buss kände hon att hon hade mer att ge. Det fanns fler områden där hon kunde bidra. 2015 sökte hon därför jobbet som gruppchef i Kallhäll – ett arbete hon trivs med. Hon tycker att det bästa med jobbet är mötet med människor, alla kollegor, och att det alltid finns något att lära av varandra. Hon strävar efter att vara en närvarande chef, någon som finns där för samtliga förare, oavsett om de jobbar morgon, dag eller natt.

– För mig är det svårt att stänga av klockan fem då vi har verksamhet dygnet runt. Men jag kan ju inte vara tillgänglig jämt, även jag behöver återhämtning. En av mina förare kallar mig duracellkanin, det säger rätt mycket om mig som person.